Följde röda gatan längst ner, svängde vänster förbi biblioteket in i en helt ny byggnad. "Bröstmottagning" läste jag på en av glasdörrarna. Innanför, till höger stod det "Hälsokontroll" på en anna glasdörr. Chansade på att det mammografin jag var kallad till. Kom fram till två pekskärmar, liknande dem man hittar på flygplatser och järnvägsstationer. Här stod det inte "snabbincheckning", och man hade inte något bokningsnummer att ta till. Det räckte med att trycka fram sitt personnummer med pekfingret. Man fick ingen biljett eller badge med streckkod heller... Förstod att jag skulle sätta mig bredvid de andra damerna. Bakom något som liknade en talarstol stod en vitrockad anställd. Han bara greppa tidningen med Amelia Adamo på innan mitt namn ropades upp. (Synd, intressant med ett väntrum utan Land, Värmländsk Jul, Dagobert eller tidningarna från de dövas riksförbund, onkologernas intresseförening eller religiösa frivilliga samariter).
Lotsades in i ett bås, uppmanades att klä av mig på överkroppen och låsa dörren. Satt och frös i 14 minuter. Varför fick jag inte sitta och läsa tiding påklädd? Dörr på andra sidan öppnades, ett bröst i taget klämdes fast i en surrande maskin. De högra var nära att krossas, men vad gör man inte för hälsans skull. Två minuter senare var proceduren klar. Snabbt, effektivt. Som jultomtens leksaksfabrik på julafton, fast jag fick ingen OK-stämpel i baken."Say mammo-!"-grafi.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar