Jag har blåtira

Jag bara ramlar och ramlar... Dök på huvet idag igen...
Snurrig som man är, händer det allt oftare att jag dyker på näsan. Igår fastnade min vänsterfot i handväskeremmen när jag skulle gå ut ur bilen. Föll handlöst framstupa i vasst grus på Älvåker, hos dotterns garageuppfart. Lite öm i ryggen, men inga större besvär.

Idag skulle jag hasta för att inte missa bussen hem. Snubbla på en liten sten (högst en cm hög) och dök på näsan. Glasögonen trycktes in in i huvet. Jag kände hur det sa "dunk". Ont som fan. Hann med bussen. Efter 20 min var jag i Forshaga. Då hade jag börjat få en bula i tinningen. Hemma tittade jag mig i spegeln, jovisst... Det börjar bli blått. Fast ännu inte så iögonfallande. Det spränger i huvudet och gör ont i örat. Hoppas att det där yriga som jag tror finns inne i öran har lossnat och är på väg ut!

När jag yrade av bussen i Forshaga mötte jag Gun som sa att hennes Bosse hade haft kristaller i örat som gjorde honom yr. Det fixade sjukvården lätt.

Mig hittar de inget fel på, trots alla möjliga prover, datortomografi och fan vet allt. Men jag ÄR snurrig. Och när jag försöker leva efter läkekonstens diagnos att det inte är något fel på mig, jag då ramlar jag och slår mig.

Det gör ont, och det känns fel. Inte fan är det väl normalt, heller. Aj!

Har jag också ADHD?

Efter att ha sett torktumleprogrammet om ADHD, så började man ju fundera på om diagnosen inte också gäller mig och mina besvär.
Gjorde Expressen testet: http://www.expressen.se/1.682011 Jag blev friskförklarad.
Gjorde ett test till på engelska på Psych Center. "Reclaim your brain" säger de i sin reklam.

Blev resultatet. Vilket satte igång nya funderingar---

Hur ska jag kunna berätta detta på jobbet?

Kommer människor att ta mig på allvar nu när jag har ADHD? (Fast har de gjort det förut?)

När jag ser på bilden så är det gult precis där min strålning tog (de säger att jag hade en stroke där också, men det vete fan...), -kan man få ADHD av sånt, eller är det medfött?

Jag känner mig sån nu, men fattade aldrig att jag borde känna mig underlägsen som barn.

Annorlunda, javisst, men ända fram till tonåren trodde jag nog mig vara likvärdig.

Det går att kompensera de negativa känslorna och undvika snurret genom att undvika vissa situationen och förekomma i andra....

Hur många har INTE denna diagnos idag... Är detta ett steg i människans utveckling? Världen håller på att vittra sönder av överhettning, övergödning och överkonsumtion... Inte konstigt att människan blir överaktiv... Ready for a new big blow?