Utanför ankdammen

Ofta är man på tjänsteresa. Då åker man kollektivt. Visserligen ligger kompromissande i själva kollektiva tanken...Det finns alternativa lösningar, javisst... Allt för att bevisa att man är en modern flexibel individ (och det ska komma från en tekniknördig tant). Det innebär dessutom att man tillhör den skara moderna människor som tillägnat sig nya begrepp. Man är med i gänget liksom. Om det finns någon out of date person som ids läsa om den moderna människans pseudoproblem så finns begreppsförklaringar i slutet på deta inlägg.

Inställt morgontåg från Karlstad till Stockholm. Vis av gamla erfarenheter hade ju jag inte åkt hem efter gårdagens tjänsteresa till Kramfors utan hoppat av på Arlanda... Så jag befann mig ju redan på Kungsgatan.

Epost plingade i mobilen: "instält tåg, mötet blir VK". Man får inte sucka. Jag sitter i Stora rummet tillsammans med tre arbetskamrater och lyckas så småningom få kontakt med andra sidorna, Karlstad och Revinge. Man ska tycka att det är helt Ok, alternativet skräms. Tänk om man flyttar all verksamhet till Stockholm? Att det sitter dubbelt så måmga personer på "andra sidan" under VKn, det har nog ingen betydelse.

Fast oftast är VK en välsignelse nu när man har etablerat så många personliga relationer med medarbetare på huvudkontoret. Skönt att slippa kompromissa kollektivt hela tiden. Men möten mellan människor där relationerna inte är uppbyggda känns jobbiga. Det behövs IRL. Men VK är bättre än inget alls, tycks det. Jag undrar om det verkligen är så. Undrar vad som hänt om gårdagens diskussioner flyttats fram några veckor. Troligen inte ett jäkla dugg.

Sen sitter man som på nålar och undrar om man kommer att få kompromissa med helgfriden för att kollektivtrafiken störs av någon felväxling i Norrköping, eller något annat konstigt...

En annan bra sak med VK är att det kommer upp ett meddelande "konferensen avslutas om fem minuter, vill ni förlänga 15 minuter?". Trycker "nej" samtidigt som det växer ut horn i pannan. Och svosch iväg till centralstationen. Tränger mig genom sportlovsfirande barnfamiljer fram till tavlorna. Yes, tåget går enl tabell!!

Vagn 4, sittplats 43 innebar en gammal restaurangvagn med gamla stenhårda sittplatser och kiosk. Tillsaman med min granne, en ung indier på väg till Oslo och Nordkap, trängdes jag mellan ala fikasugna och ryggsäckstyngda barnfamiljer. Studerade ingående pappan med sin Iphone, sonen1 med sin Ipad2, sonen2 med sina plastkrigare och mamman med sin inredningstidning. Alla fyra lyckades koncentrera sig på sina respektive förströelser hela vägen från Stockholm till Karlstad. Pappan släppte inte sin pekfingrar från Iphonen ens när han tvingades resa sig upp när sonen gick på toa... Han måste ha valkar på fingertopparna...

Idag har jag dagenefteront i rumpan, men skönt att vara hemma. Nu ska jag åka till Deje centrum och handla. Har tänkt mig köttfärs, men kanske blir tvungen att ta korv. Köttfärs kanske är för exklusivt?

Ps VK är videokonferens IRL in real life...