torsdag 5 juni 2008

Jag hatar frissor!!!

De förstör mitt liv. Jag vill helst inte visa mig ute. Dessutom säljer de nya hårfärgningsmärken istället för de gamla beprövade på jävla ICA i Forshaga. Så när man köper brunt som blir det ta mig fan svart. SÅ nu vill jag gräva ner mig och låta allt gro fritt. Och inte blir det bättre när grann-Kajsa försöker övertyga mig att jag ser för jävlig ut. Jag är väl för fan inte blind heller. Fast jag önskade att alla som får syn på mig vore det. Alternativen är endast fyra:
  1. Face the world, -as a cöntry råcken råller utsläppt på grönbete från skogen nol öm Östmark.
  2. Sjukskrive säj, -tess allt växt ut så att tossera i hårbotten kan klippes te i en annan form och allt det svarte blivit mattgrått... så att man kan ljusa upp det lite.
  3. Färga lila eller oranga slingor och styla om sig till en vill-men-inte-kan-pensionärs-punkare-med-drömmar-om-en-svunnen-ungdom... fast det är väl nästan så jag ser ut.
  4. Ge upp.

Det finns nackdelar och fördelar med alla alternativen. Tvåan kan bli svår, eftersom alliansen igår tog nytt riksdagsbeslut om långtidssjukskrivningar. I framtiden blir man inte bli görsjuk mer än tre månader, och helt frisk blir man efter sex. Skitbra, vilken regering vi har! Bort med alla dyra läkare, sjuksköterskor och liknande pack! Hur dumma har vi varit, som trott att läkekonsten är en viktig kunskap för att få folk friska. När det enda raka är att stifta en lag som säger att nu ta mig katten är du frisk! Inga dyra mediciner behövs heller! Det är bara att se till att folk har så lite i plånboken som möjligt, då blir de friska minsann. Det har nu riksdagen beslutat, och lagen måste följas. Så alternativ två är inte realistiskt eftersom håret växer ut först om några månader.

Alternativ tre, - har svårt att välja vilken färg jag skulle ha på slingorna...

Det verkar bli en kompromiss mellan alternativ ett och fyra. Men det blir svårt att le och se oberörd ut på jobbet... Man vet ju att "alla" kommer att förfasa sig i all tysthet. Men ingen kommer att vara ärlig nog för att säga vad de tycker. Men det behövs inte. Jag ser själv och det räcker för att jag ska gå runt och vara allmänt förbannat ilsk på frissor som inte har estetiskt sinne för fem öre. Jävla unge som skar i mitt hår och själ.

måndag 2 juni 2008

Myggorna anfaller

Nä jag bor inte på en myr i Norrland. Jag bor tre mil norr om Karlstad. I en kommun som har ett naturreservat som heter Pannkakan. Mest känd som myggornas odlingsplats nr ett. Oj! Där flög det en myggjävel förbi tangentbordet. Var sätter den sig? Måste döda innan den suger! Måste döda!!!!
Det är torrt i rabatterna. Då ska man vattna på kvällen. Drar ut slangen. Fem sekunder senare sitter fem mygg på armen, känner hur det sticker till på ryggen, sju åtta stycken anfaller mina fötter, 2-3 sitter redan och suger i armvecken medan deras kompisar snaskar på mina knäskålar. Jag hoppar, viftar och studsar försöker DÖDA dem med vattenkanna, slang och handflator. Slår ihjäl tio, tjugo nya tar omedelbart deras plats! Får igång vattnet, men flyr iväg till grannens altan där de har en myggspiral på nedersta trappsteget.

Visst visste vi att det fanns mygg. Mycket mygg i Deje, har man hört. Men först nu, när den tredje sommaren för oss just börjat, har jag insett att mycket mygg betyder MYCKET! De kommer från naturreservatet Pannkakan. Det var tal om att bespruta Pannkakan med något som skulle döda myggorna, men jag tror inte man gjorde det...
Läs om mygg: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stickmyggor
Läs om Pannkakan: http://www5.s.lst.se/inform/website/naturvard/naturreservat/nr3/pdf/pannkakan.pdf

Taskigt nog går det inte att ta sig dit: http://www.kofkarlstad.se/bropannkakanhel.htm