Singoalla, Katitzi...

Victor Runeberg gav ut boken om Singoalla 1858. Katarina Taikon gav ut boken om Katizi 1969. Själv är jag född 1952 och förvandlade mig själv till Singoalla när vi lekte på Mon i Deje.
Jag hade sett en svartvit film på vitprickbrusig TV och tyckte om den dramatiska kvinnofiguren som drog fram i skogarna i sina långa vida kjolar. Men det vackraste av allt var ringarna i öronen. Och, visst var det fantastisk att en person som var så skitig i ansiktet ändå ansågs som så otroligt vacker. Jag reflekterade inte så värst mycker över att smutsen egentligen var dålig sminkning. Inte heller hade man någon som helst förmåga att ifrågasätta bilden av den "farligt lockande till fördärvet, smutsigt utmanade kvinnan till zigenare". Jag tyckte det var vackert, befriande spännande. Den sexuella undertonen fattade jag aldrig, den där Erland var aldrig med i handlingen. Istället hade Singoalla liksom jag en bästis, och jag döpte därför Lena till Dolores, eftersom jag sett en spansk tjurfäktningsfilm där det också fanns en kvinna med långa kjolar med. Hon hade ett diadem, ett bra alternativ till öronringar. Hon var blek och ren Dolores. Lena accepterade den rollen och jag var nöjd med min. Hennes brorsa Bosse hade aldrig någon roll, han var sig själv nog som den äldste, dvs the Big Boss som styrde och ställde (trodde han). Anders och Kalle var cowboys och sprang omkring och sköt, dock utan att riktigt hota Singoalla och Dolores väl uppbyggda fantasivärld.

Idag är Bosse på TetraPak tror jag, Lena är barnmorska på östkusten och gift med sin civilingenjör (två ordentliga pojkar som liksom sin far är chalmersister), Kalle är gynekolog (inspirerad av Singoalla och Dolores att göra en insats för att förbättra kvinnors situation i världen???) ... Anders är inköpare på samma myndighet som jag jobbar på...

Min dotter föddes 1974 och hennes bokintresse startade med Katitziböckerna, som hon sjönk in i och försvann frän omvärlden... Samtidigt gick filmerna på TV...

Vad heter zigenarflickan som föds idag? Hur har hon det? Jag ser framför mig hur jag satt i foajén till centralsjukhuset i Karlstad när en storm av zigenare vällde in genom svängdörrarna. Stora vida kjolar, högbröstade kvinnor med ungar på armen, mörkhåriga män i kostymer, yngre mörkhåriga män i adidasoveraller... De är många. De försvinner in på avdelningen för nyfödda...

Reflekterar över tidningsrubriker om hot och dramatik mot ett ungt nyförlöst par som försöker gömma sig från släkten som anser sig ha rätt att bestämma över vilka som ska få komma in i gemenskapen eller inte...

Saknar vackra Singoalla och den kluriga, kloka och ståndaktiga Katitzi. Saknar en ny bok som kan vara en symbol för dagens flickor... En bok där Malin och Frida, mina barnbarn kan gå vidare efter Pippi Långstrump... Malin är ju 3,5 och när som helst kan det vara dags att ersätta Pippi med en ny kvinnoförebild. Med fasa såg jag hur det blev en Bratz-docka, när hon fick möjlighet att välja fritt. Fast hon sa "Den är väldigt ful, men jag vill ha den ändå!". Vad fick henne till det, undrar jag... Att Bratzet hade kick-boxing outfit hade Malin ingen känsla för, hjälmen var en ridhjälm, så det så.

Jag återvänder till TV:ns HDMI-skarpa bild och slötittar på ett av många makeover program... Undrar hur mycket tydligare man ser världen idag jämfört med den snöiga TV-bilden 1960 som visade Victor Rydbergs film Singoalla i svartvitt... Där det var svårt att uppfatta kontrasterna i deras svartsminkade ansikten...