Jag bara ramlar och ramlar... Dök på huvet idag igen...
Snurrig som man är, händer det allt oftare att jag dyker på näsan. Igår fastnade min vänsterfot i handväskeremmen när jag skulle gå ut ur bilen. Föll handlöst framstupa i vasst grus på Älvåker, hos dotterns garageuppfart. Lite öm i ryggen, men inga större besvär.
Idag skulle jag hasta för att inte missa bussen hem. Snubbla på en liten sten (högst en cm hög) och dök på näsan. Glasögonen trycktes in in i huvet. Jag kände hur det sa "dunk". Ont som fan. Hann med bussen. Efter 20 min var jag i Forshaga. Då hade jag börjat få en bula i tinningen. Hemma tittade jag mig i spegeln, jovisst... Det börjar bli blått. Fast ännu inte så iögonfallande. Det spränger i huvudet och gör ont i örat. Hoppas att det där yriga som jag tror finns inne i öran har lossnat och är på väg ut!
När jag yrade av bussen i Forshaga mötte jag Gun som sa att hennes Bosse hade haft kristaller i örat som gjorde honom yr. Det fixade sjukvården lätt.
Mig hittar de inget fel på, trots alla möjliga prover, datortomografi och fan vet allt. Men jag ÄR snurrig. Och när jag försöker leva efter läkekonstens diagnos att det inte är något fel på mig, jag då ramlar jag och slår mig.
Det gör ont, och det känns fel. Inte fan är det väl normalt, heller. Aj!
fredag 12 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar