Det är aldrig helt tyst

Det låter hela tiden. Det är folk som rör sig hela tiden. De flesta ser så glada ut.

Vissa tider är det ett ofantligt billjud. Rusningstrafiken mellan Johannesburg och Pretoria går förbi bakom träden. Centurion är kanske likt Kista, men med en massa företag och boende i estates, bakom murar med beväpnade vakter vid ingångarna.

Andra tider är det fåglarna. Mest tidigt morgon och sena kvällar. Här skränar de, eller kucklar. Ingen pipipipip som hemma. Gråspraven finns, men jag har inte hört dess pip. Duvorna kucklar i olika takter. En sort i vals-takt. Klock klock-klock, kock klock-klock.... En annan kluckar mer i hip-hop eller rap stil. Sen är det den där storken som brälker som en get. Högt! Ovanför huvudet upp i trädet så man tror att man ska få en getabock i huvudet när som helst. Chefen har ett väldigt flott rum med grästak. Det har ingen ljudisolering alls. Ha, det kostar på att vara flott. Han valde visserligen inte själv, han betalar dessutom inte mer an vi (ca 700 per natt).

Alla i kassorna affären, på restaurangen ja överallt- är så glada av sig. Vilken skillnad mot Riga förra veckan! Mungiporna här pekar alltid uppåt och när man kommer fram till kassan så möts man av ett öppen leende och ett glatt "How do yu do?" Om de inte flinar glatt, så ser de ledsna ut. Aldrig sura. De ledsna ser man i gatuhörnen, säljandes tidningar eller utdelande reklamlappar till bilister som aldrig vevar ner rutan. En del tigger via skyltar på magen "I don't want to steal, that's why I beg you ... I am hungry and out of work..."
Det är svårt för Griniga Malena att hålla sin image här.