Listan kan göras hur lång som helst. Efter "Uppdrag granskning" i förrgår aktualiserades frågan än en gång. När sedan polischefen och fd rektorn för polisskolan Göran Lindberg häktades för sexbrott, ja då... SUCK! Ändå finns det hopp, vi har gått från total acceptans till att vi har ett fastställt uppförande codex och rutiner för vad som händer om de överträds. Men uppenbart är att det krävs betydligt mer än så... Går det att avprogrammera dessa förtryckare på nåt sätt?
Kan aldrig förstå den man i trettioårsåldern, sjukvårdutbildad småbarnspappa, som under en ledig helg under det påfrestande arbetet bland extremt nödställda flyktingar i Rwanda, tog sig till Nairobi och knullade runt. Inte minst ofattbart eftersom alla hade fått information om att upp emot 80% av flyktingarna kunde ha aids. Ännu mer ofattbart att inget hände, eftersom hans förlustelsetripp upptäcktes när vår GD besökte missionen. Han kunde ju inte ha undgått det hela. Vid hemkomsten hyllades han som en hjälte och framträdde i lokaltidningen tillsammans med sin stolta fru och barn. Fy fan. Det enda straffet var att han blev tvingad att ta aidstest. Dessutom skickade vi ner kondomer i samband med nästa förnödenhetstransport. Snacka om dubbla budskap.
Inte lika makabert, men ändå för mig en total kulturkrock, var min första resa till Litauen 1993. Det var jag, en ung kvinnlig brandingenjör och tiotalet manliga kollegor (chefer, chauförrer), som levererade utrustning till våra fattiga kollegor. Jag var ansvarig för att allt fungerade praktiskt, från att grejerna och personalen lämnade Sverige tills de var i säkra händer hos rätt folk i Litauen. Under eftermiddagen tilltog ett febrilt diskuterande och hyschande bland våra gäster. En av dem förklarade så småningom för chefen hur kvällen skulle se ut:
Vi var inbjudna till två middagar, en där cheferna (två stycken) skulle träffa sina motsvarigheter på en "kulturell" afton, och en för oss andra i en matsal på en brandsstation. Den svenske chefen deklarerade att för oss gällde "One for all, all for one", minsann. Efter ännu större diskussionaktivitet accepterade detta av våra värdar så vi blev allihop inbjudna till den kulturella aftonen.
Aftonen startade i en avskild matrum på en större restaurang. Längst fram en liten scen. Middagen avbryts av att en vild kosack kommer dansande ut på scenen. "Jaha, fortfarande rysk kultur???" Strax äntras scenen av kvinnliga kosacker i stora mössor, röda midjejackor och -stringtrosor. Nästa nummer en bikinklädd dam som ligger på ett litet bord och smeker sina bröst till "Teach me Tiger". Wowoowowowow! Spänningen ökar, in kommer ett gäng grekiska gudinnor med diadem och insvepta i endast tunna gardiner. De beblandar sig med den manliga publiken genom att lägga sig i deras knän och smeka deras halsar. Mina manliga kollegor reagerar olika, med gapande mun ser jag hur några händer slinker in under slöjorna, medan min granne flåsar "Hjälp, ta bortna!". Klimax kommer när det plötsligt dyker upp en grekisk gud i enbart guldlamékalsingar. Alla håller andan när han vräker sig ner från scenen, kommer fram till mig, böjer min stol bakåt och jag känner hans åliga tunga tränga sig in i mun... Då reser sig chefen för våra litauiska värdar sig upp, klappar i händerna och avbryter showen och en pinsam tystnad uppstår. Våra litauiska kollegor missade aldrig ett tillfälle att be om ursäkt för denna händelse någon gång under de 15 år som vi arbetade intensivt ihop.
Nu orkar jag inte skriva mer för tillfället. Varför jag valde dessa två händelser vet jag inte, det var bara de som kom igenom mitt huvud just nu. De är varken de mest snaskiga eller de mest upprörande... Nu kommer jag ihåg en grej till, innan jag slutar för idag:
Hotell Latvia, Riga mitten av 1990-talet. Fyra lärare från oss jobbade med en treveckorskurs. Jag kom dit sista veckan för utvärdering. Vid frukosten pekade de ut en svensk man som hade raggat upp en flicka i artonårsåldern två veckor tidigare. Flickan, som av oss var en välkänd ingrediens i hotellets bar, hade flyttat in på hans hotellrum, varje morgon fick hon ett litet paket till frukost (halsband, ringar, dyra kläder...). Vi skvallrade om hur han hade mage att skylta så öppet med detta... När jag kom hem, efter några veckor, läste jag om den i Liepaja mördade svenska fackpampen. Han framstod som en idealist som var i Lettland för att övervaka valet, sörjd av fru, barn och sina partikamrater. Fy fan. Han skulle ha mött Lisbet Salander istället.
Nu måste jag tänka på något annat. Kanske jag skulle skriva en bok istället.
Inlägg
